Göran Rücker 

berättar för Lena Larsson och Spray-Stänk.
Foto: Sören Johansson

Det finns många sätt att inspireras
i sitt måleri. Boken som inspirerat
mig mest i mitt måleri är ”Making
color sing” av Jeanne Bobie. I den
presenteras färgernas olika
karaktärer, bland annat de
transparanta färgerna aureolin och
rose madder. De transparenta
färgerna finns det inte så
många av.

Jag fann den boken av en
tillfällighet på ett antikvariat
i Gamla Stan. Jag tycket att titeln
var fin så jag köpte den.

En annan bok som betytt mycket är ”Portraits and figures in watercolor” av Charles Reid. Det är en ”step-by-step-bok” och egentligen tycker jag att sådana böcker är oseriösa.
I praktiken stämmer inte sista bilden med den första för man måste hitta rätt färg på en gång.

Men det var därifrån jag fick intresset av porträttmåleri. 

Musik inspirerar förstås också.
-Alla färger har en ton – eller alla toner har en färg. Bränd sienna är min favoritfärg och bränd sienna har ett röstläge som kan liknas vid en baryton tycker jag. 

Sen finns det bilder att bli inspirerad av. Den som jag först kommer att tänka på är förstås Anders Zorn. Titta bara på hans första akvareller han gjorde vid 20 års ålder, speciellt ”I sorg”. Anders Zorn har lärt mig jättemycket!

Carin Adler jobbar mycket med Stockholmsmotiv och har många porträttuppdrag. Hon är en annan inspirationskälla, liksom Lars Lerin.

Sven Barthel är författare och skärgårdsskildrare som jag tycker mycket om. Han skrev på 1930-talet om Stockholms skärgårds allra bästa naturhamnar. Då kunde man göra det utan risk att hamnen sedan skulle vara upptagen eftersom det inte fanns så många båtar då…

Andra som inspirerat mig är Roland Svensson som illustrerar skärgården, Björn Lindroth, en riktig konstnärssjäl. Han startade konstnärsklubben Nordens Ljus. 

Segelsällskapet Spray gjorde sin första segling 1989 där var och en fick presentera en skärgårdskonstnär. Vi besökte Långviksskär och Axel Sjöbergs ateljé, Bullerö och Bruno Liljefors ateljé, Harö och Björn Lindroth, Möja och Carin Adler. Vi avslutade seglatsen på Roland Svenssons Tornö. Denna segling gav mig en injektion för mitt målande. 

Sen är det förstås mina föräldrar som har inspirerat mig. De var båda duktiga konstnärer och det har framkommit i en ny skärpa sedan de gått bort och jag fått en uppsjö av bilder. Mamma var allkonstnär, hon kunde väva, sticka, sy, snida, jobba med lera och hade ”gröna fingrar”. En otrolig skaparbegåvning.

Vi målade tillsammans på Västkusten under senare år. Vi var ofta ute på kvällarna och insöp fina miljöer som vi målade av. Akvarellerna blev olika i sina karaktärer men upplevelsen var densamma – gemenskap i målandet.

Jag vet att många har barnbarn i uppväxande åldrar och var och en kan fylla en funktion genom att måla med dem. Den skapande glädjen ger en nära kontakt med barnen. I stället för att gå ut och shoppa – skapa!

När min son var 5 år hade han, jag och min mamma en gemensam utställning i Furusund. Min son sålde han också, och ju bättre affärerna gick desto dyrare blev hans målningar! Hans moster har fortfarande en av hans bilder inramad hemma.

Min pappa var duktig på att måla han också och målade akvareller som avkoppling från sitt jobb som illustratör till annonser och broschyrer. Han var skicklig på att förklara komplicerade sammanhang. 

Du fyllde 65 år nyligen?

Nu har jag bestämt mig för att bara göra roliga saker, till exempel måla, att utveckla mitt måleri. Nu är jag på G! Jag har drömt om att skriva en handledning ”mötens magi”. Att kunna se människan genom konstnärens ögon och det intressanta med att träffa andra människor. Sedan har ju havet alltid intresserat mig och jag har många tankar kring vågors väsen som jag gärna skulle vilja få ned både i text och bild.

På 65-årsfesten blev jag uppvaktad av 65 personer och det är en känsla som jag önskar att alla människor någon gång skulle få uppleva. Hemma har jag ett blomsterhav och presenter utan dess like.